”Polarisering” har tagit sig in i det allmänna skandinaviska språkbruket det senaste decenniet. Det har frekvent diskuterats i medierna. Internationellt har polarisering gett upphov till åtminstone tre distinkta akademiska fält. Såväl akademiker som politiker och journalister har talat om en polariserande retorik, det polariserade politiska samtalet, polariserande personer och ”dagens polariserade värld”. Ett så pass vida använt begrepp ger intrycket av att ha en tämligen klar betydelse. Men vad menas egentligen med ”polarisering” – särskilt när det inte alltid är tydligt om det bara används som ett adjektiv, eller mer för att avse polarisering som ett fenomen? Och hur kan begreppet hanteras i retoriken, som är svaret skyldig att förklara vad som är polariserande retorik?
I det här samtalet ska vi undersöka den här typen av frågor. Efter en inledande presentation av huvuddragen i hur polarisering begreppsliggjorts akademiskt, och några preliminära resultat från en tvärvetenskaplig studie av begreppets användning i svensk dagspress under 2010-talet, utforskar vi i samtal några infallsvinklar, hypoteser och teoretiska problem rörande ett retorikvetenskapligt perspektiv på polarisering.